CUSTARD PIE MUSIC
MIRROR IMAGE
BLOOD SWEAT & TEARS
Låtar: Tell Me That I'm Wrong (Patricia Cosby), Look Up To The Sky (Jerry & Julian LaCroix/Anthony J. Klatka), Love, Looks Good On You (Your Candy Sweet) (Patricia Cosby/Sharon Brown), Hold On To Me (David Bargeron), Thinking Of You (Jerry LaCroix/Anthony J. Klatka), Are You Satisfied (Georg Wadenius/Jerry LaCroix/Jerry Fisher/David Bargeron), Movement I-Maglomania (Larry Willis), Movement II-Mirror Image (Ron McClure), Movement III-South Mountain Shuffle (Anthony J. Klatka), Movement IV-Rock Reprise (Georg Wadenius/Jerry LaCroix/Jerry Fisher/David Bargeron) och She's Coming Home (Georg Wadenius/Jerry Fisher).
Musiker: Blood Sweat & Tears: Bobby Colomby (trummor/percussion), Larry Willis (piano/syntersizer/orgel), Anthony J. Klatka (trumpet/piccolo/flygelhorn), William Tillman (saxofon/flöjt), Ron McClure (bas), Jerry LaCroix (sång/saxofon), Jerry Fisher (sång) och Georg Wadenius (gitarr/sång).
Övriga musiker: Dum Um Romano (percussion), Ralph McDonald (percussion), Warren Smith (percussion), Robert Mason (keyboards) och Arnold Lawrence (saxofon).
Producent: Henry Cosby.
Studio: Record Plant, New York.
Albumet utgavs: 23 augusti 1974.
Tomas Håkansson
Jag glömmer det aldrig, det var 1963 och VM i ishockey spelades i Stockholm. Alla tre, A, B och C grupperna spelades i Stockholm. Jag såg två matcher, Sverige-Finland (A-gruppen) och Danmark-Österrike (C-gruppen). På den tiden slog Sverige alltid finnarna, och på Hovet vann Sverige med 5-2. C-gruppen spelades utomhus på Stockholm Stadion, och på den tiden var Danmark ett u-land när det gällde ishockey. Det var så illa att danskarna inte ens hade med sig egna matchställ, utan man fick låna Djurgårdens IF hockey tröjor. Resultatet då? Jo Österrike slog danskarna med 17-2. Sverige var vid denna tid en stormakt när det gällde ishockey, och det är vi fortfarande med tanke på alla svenska toppspelare som nu för tiden varje år korsar Atlanten för att spela proffs hockey i NHL. När VM i Stockholm spelades 1963 var Sverige regerande världsmästare från året innan då vi knep guldet i den klassiska finalen mot Kanada i Colorado Springs. Tänk bara vilka storspelare vi hade, den notoriska måltjuven Sven "Tumba" Johansson, backjättarna Rolle Stoltz och Lasse Björn, målvaktsfantomen Lennart "Klimpen" Häggroth, för att inte tala om virvelvinden Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson och den stenhårda Ulf Sterner. Just Ulf Sterner skulle bli historisk när han 1965 som första svensk skrev proffskontrakt med ett av NHL's mest legendariska klubbar New York Rangers. Det var stort, väldigt stort.
Sju år senare skulle New York, inte Rangers utan New York gruppen Blood Sweat & Tears utöka sin laguppställning med Sveriges första internationella "utlandsproffs" i rockmusik Georg "Jojje" Wadenius. Det var stort, väldigt stort. Sveriges musikexporter på "rocksidan" var vid den tiden så gott som obefintliga, undantaget sångaren Mikael Rickfors som 1972 gjorde ett kort inhopp i den brittiska gruppen Hollies. Sedan hade vi i och för sig gruppen Spotnicks som var världsberömda i Japan, men det var i det stora allt.
Om man tittar på svenska jazzmusiker och vad de hade lyckats med internationellt så var det en stor skillnad jämfört med svenska rockmusiker. Ta bara en av klarinettens stora profiler Åke Hasselgård (1922-1948) som på 40-talet spelade i Benny Goodmans Orkester, eller den i dubbel bemärkelse stora saxsofonisten Lasse Gullin (1928-1976) som spelade med den amerikanska trumpetaren Chet Baker (1928-1988), en annan trumpetare Roffe Ericsson hade varit i USA och spelat med bland andra Charlie Parker (1920-1955). Kanske inte så känd för den breda allmänheten men en enormt stor trombonist var Åke Persson (1932-1975) som hade spelat i Duke Ellingtons Orkester. Dessa namn är bara några ur den svenska jazz floran. Även Georg "Jojje" Wadenius har spelat med en fin amerikansk jazz saxofonist Joe Henderson (1937-2001) och på hans album Black Is The Color från 1972.
I början av 70-talet var Storbritannien och USA tveklöst ledande när det gällde att få fram och förvalta grupper och artister i rock musikens alla kulörer. Hur då i glödhetaste och så vidare hittade en grupp av Blood Sweat & Tears kaliber en gitarrist som varken var britt eller jänkare, utan svensk.
Georg Wadenius: Jag träffade den amerikanska gitarristen Stefan Grossman när han var i Sverige i början av 70-talet. Stefan var en god vän med några av musikerna i Blood Sweat & Tears. När han återvände till USA fick han reda på att BS&T sökte efter en gitarrist så han rekommenderade mig, sedan hörde de av sig och jag åkte över och provspelade. Jag fick jobbet och första spelningen var på en liten klubb i Boston som hette Paul's Mall.
Från 1967 då Blood Sweat & Tears bildades fram till 2015 har otroliga 139 medlemmar passerat i gruppens svängdörrar. De olika upplagorna av BS&T har satt sin egen musikaliska stil byggt på gruppens fundament, jazzrocken. Blood Sweat & Teras fick stort kommersiellt genombrott med några av sina tidiga album. Debutalbumet Child Is Father To The Man (1968) blev BS&T grundare Al Koopers enda album med gruppen, efter musikaliska dispyter lämnade han BS&T efter endast sex månader.
Debutalbumet Child Is Father To The Man.
Originalupplagan av Blood Sweat & Tears från vänster: Steve Katz,
Jim Fielder, Jerry Weiss, Fred Lipsus, Bobby Colomby, Dick Halligan,
Randy Brecker och Al Kooper.
Blood Sweat & Tears andra album som döptes till bandnamnet
Blood Sweat & Tears (1968) skulle sätta gruppen på rock kartan för alltid. Tillsammans med den nya sångaren David Clayton Thomas blev albumet en brak succé och den gick upp på den amerikanska Billboards listans första plats. Sångaren David Clayton Thomas skrev också BS&T singeletta i USA, låten Spinning Wheel.
BS&T 1968, från vänster: David Clayton Thomas, Bobby Colomby,
Jim Fielder, Jerry Hyman, Chuck Winfileld, Alan Rubin,
Dick Halligan, Steve Katz och Lew Soloff.
Hjulen spann verkligen för Blood Sweat & Tears och med deras tredje album som man döpte till Blood Sweat & Tears 3 (1970) kom att bli unik i sin jämförelse med albumet innan. Förutom att den också blev listetta i USA så kom detta det tredje BS&T albumet bli unikt därför att det är det enda album med BS&T som kan stoltsera med samma musiker som albumet innan, alltså två BS&T album efter varandra med samma musiker, första och enda gången det hände. Vid denna tid kring 1970 var Blood Sweat & Tears ett av USA's största band.
Talesättet säger ju att man ska "smida medan..." och så vidare, och det gjorde Blood Sweat & Tears med råge, något som kom att betala sig i en negativ mening. Efter det att man spelat in sitt fjärde album Blood Sweat & Tears 4 så följde en obligatorisk världsturné, med en platta som låg på topp tio i USA, namnet Blood Sweat & Tears förpliktade fortfarande. Mitt i denna framgångs våg bestämde sig den utåt sätt mest kända medlemmen för att lämna gruppen och satsa på en solokarriär, exit David Clayton Thomas.
Vad som normalt händer med en grupp som byter medlemmar i samma takt som vi andra byter kläder, så är svaret att de oftast lägger av. För Blood Sweat & Tears har det alltid varit annorlunda, med varje stor medlems förändring har man istället skapat nya musikaliska utmaningar. Efter att man under en kort tid ersatt David Clayton Thomas med den blinda sångaren Bob Doyle som tyvärr inte fungerade föll valet till slut på sångaren Jerry Fisher, ny i bandet var då också saxofonisten Lou Marini Jr, pianisten Larry Wills och Georg Wadenius. Detta blev den femte upplagan av Blood Sweat & Tears som släppte albumet New Blood (1972), när du kom till BS&T var materialet till New Blood klart då?
Georg Wadenius: Nej, vi arbetade fram det gemensamt under våren 1972.
New Blood
BS&T "New Blood" upplagan's första turné med från vänster:
Steve Katz, Jerry Fisher, Georg Wadenius, Larry Wills, Lew Soloff,
Jim Fielder, David Baregon, Chuck Winfield och sittande
Lou Marini Jr och Bobby Colomby.
Från albumet New Blood släppte BS&T singeln låten So Long Dixie (Barry Mann/Cynthia Weil) , med "Jojje" Wadenius och Barbro Lindgrens låt Kråkbegravninen från Goda' goda' albumet som singelns baksida.
Det var helt klart en annan värld som Georg Wadenius kom till i USA jämfört med den han var van vid hemma i Sverige. Georg Wadenius hade innan han började i Blood Sweat & Tears en musikalisk bakgrund som studio gitarrist. En av svensk rockmusiks mest banbrytande album är Pugh Rogerfeldts Ja Dä ä dä från 1969, där medverkar "Jojje" tillsammans med trummisen Janne "Loffe" Carlsson. "Jojje" spelar också på Cornelis Vreeswijk's hyllade album Cornelis sjunger Taube (1969). 1968 bildades gruppen Made In Sweden med förutom "Jojje" Wadenius (gitarr/sång) också basisten Bosse Häggström och trummisen Tommy "Slim" Borggud. Made In Sweden och deras debut album Made In Sweden (with love) släpptes samma år och tilldelades en svensk grammis. "Jojje" var också med i gruppen Solar Plexus med Carl Axel och Monica Dominique, trummisen Tommy "Slim" Borggudd och Tommy Körberg. Just den musikaliska bredden och att ha många strängar på sin lyra är "Jojjes" styrka, ett exempel på det var när han tonsatte barnboks författaren Barbro Lindgrens texter som resulterade i albumet Goda' goda' (1969). Albumet är ett av Georg Wadenius mest framgångsrika, och albumet tilldelades en svensk grammis 1970. En kontrast till Goda' goda' är den tunga svenska rocktrion November som likt Pugh Rogerfeldt sjöng på svenska, deras andra album med den finurliga titeln 2:a November (1971) producerades av "Jojje" Wadenius. Långt innan du satte tänderna i allt detta vilka musiker lyssnade du på och vilka har främst påverkat dig.
Georg Wadenius: Vår svenska gitarrist Rune Gustafsson (1933-2012) och den amerikanska jazz gitarristen Jim Hall (1930-2013), de är två av mina största förebilder.
Tiden går fort när man har roligt, och redan tio månader efter det att New Blood hade släppts kom i augusti 1973 uppföljaren No Sweat. Den 8 juni 1973 i ett småkallt och blåsigt Stockholm och Gröna Lund kom Georg "Jojje" Wadenius hem till mammas gata när den sjätte upplagan av BS&T klev in på Grönans stora scen och inledde med låten Almost Sorry (Kent/Lubahn), från det nya albumet No Sweat (1973). De som hade lämnat bandet sedan New Blood upplagan var trumpetaren Chuck Winfield som ersättes av Tom Malone, även originalmedlemmen Steve Katz lyfte på hatten och tackade för sig.
"Jojje" på Gröna Lund 1973.
Varken New Blood eller No Sweat blev några kioskvältare, men personligen tycker jag att Wadenius/Fisher (om vi kan kalla dem för det) upplagorna är mycket spännande, här finns inga musikaliska säkerhetsbälten, man botaniserade och tog ut svängarna ordentligt, plus att BS&T satte sin mycket egna prägel på ett par fina cover låtar som Bob Dylans Down The Flood, Carol King och Gerry Coffins Snow Queen, Randy Newmans fina Rosemary och den gamla Traffic låten Empty Pages (Winwood/Capaldi).
No Sweat
Efter No Sweat albumet lämnade fyra musiker BS&T, trumpetaren Lew Soloff (1945-2015) trumpetaren Tom Malone, saxofonisten Lou Marini Jr och original medlemmen basisten Jim Filder. På albumet Mirror Image presenterade Blood Sweat & Tears sin åttonde upplaga med ytterligare en sångare och saxofonist Jerry LaCroix (1943-2014) som hade spelat med och i Edgar Winters grupp Whitetrash, ytterligare en ny saxofonist var också
William "Bill" Tillman (1947-2012), ny trumpetare var Anthony J Klatka samt den nya basisten Ron Mclure.
Denna upplaga av Blood Sweat & Tears som spelade in Mirror Image hade nu bara en original medlem kvar sedan starten sju år tidigare, trummisen Bobby Colomby. Oavsett det så är Mirror Image ett mycket spännande album. De två sångarna Jerry LaCroix och Jerry Fisher kompletterade varandra perfekt. Just detta hör man på inledningsspåret Tell Me That I'm Wrong som påminner lite om ett rockigt storband där Jerry Fisher och Jerry LaCroix pressar varandra ut på tunga vokal marker där BS&T aldrig hade varit förut. Sång duon fortsätter på den inslagna vägen även i den andra låten Look Up To The Sky. I den coola Love Looks Good On You sjunger Jerry LaCroix så soft som bara han kunde. På tal om soft så hör man i låten Hold On To Me vilket fint "häng" Jerry Fisher har i rösten. Thinking Of You är en ball låt med Jerry LaCroix vid rodret och i ryggen har han ett tungt blås och fint gitarrspel av "Jojje", "Jojje" som skrev musiken till en av plattans bästa låtar Are You Satisfied där Jerry Fisher och Jerry LaCroix delar på sången, följt av Larry Willis fina Movment I Maglomania där han låter sitt piano få komma i fokus.
Jerry Fisher (närmast) och Jerry LaCroix 1974.
Med låten Movement II South Mountain Shuffle hör vi "Jojje" Wadenius på tårna som klart och tydligt med sitt fyndiga gitarrspel visar vad skåpet ska stå, Movement II Mirror Image går sedan smidigt och fint upp i Movement IV-Rock Reprise, Fisher och LaCroix duellerar fint likt två revolvermän, fast utan pistoler utan med sina magnifika röster istället. Avslutnings låten på Mirror Image heter She's Coming Home och är "Jojjes" låt helt och hållet, han sjunger själv fint och snyggt i låten.
Sammanfattningsvis är Mirror Image helt klart ett av Blood Sweat & Tears mindre kända album, men enligt mitt tycke ett av de bättre om det nu går att jämföra. Ska man ändå jämföra så får det i så fall bli mellan de de tre Wadenius/Fisher plattorna, och där tycker jag att Mirror Image sticker ut lite extra mot de två andra, men det tror jag inte att "Jojje" tycker.
Georg Wadenius: Av de fyra albumen jag gjorde (inräknad New City (1975) med nygamle sångaren David Clayton Thomas) så är det första albumet "New Blood" det jag är mest nöjd med.
BS&T albumet New City med David Clayton Thomas
blev "Jojjes" sista album med BS&T.
Blood Sweat & Tears var fortfarande ett aktat namn 1974 och i samband med Mirror Image gjorde gruppen turnéer både i Europa och Australien. men som standard hade varit genom åren så väntade det givetvis nya medlemsförändringar även för denna upplaga av BS&T. Jag förstår att det är svårt att komma ihåg specifika detaljer, men jag frågade "Jojje" vad han tycker skillnaden var mellan Jerry Fisher och David Clayton Thomas?
George Wadenius: När det gäller vad jag minns, så går det inte så här lång tid senare hitta någon detalj som sticker ut speciellt. Däremot kan jag berätta att skillnaden mellan Jerry Fisher och David Clayton Thomas i första hand var att Jerry Fisher är en betydligt mer sympatisk människa än David Clayton Thomas.
Mirror Image upplagan av BS&T från vänster: Jerry Fisher, Tony Klatka, Bobby Colomby,
Dave Baregon, Larry Willis, Georg Wadenius, Bill Tillman, Jerry LaCroix och Ron Mclure.
Jojje Wadenius i sin sista upplaga av BS&T han var med i från vänster:
Dave Baregon, Tony Klatka, Bobby Colomby, Georg Wadenius,
David Clayton Thomas, Bill Tillman, Larry Willis och Ron Mclure.
När Georg Wadenius kom tillbaka till Sverige efter sina år med Blood Sweat & Tears återbildade han en ny och spännande upplaga av Made In Sweden, med Tommy Körberg (sång), Wlotek Gulgowski (keyboards), Vesa Altonen (trummor) och Pekka Pohujola (1952-2008) på bas. Inga musikaliska dunungar där inte. Denna upplaga av Made In Sweden borde varit det marknadsmässigt enklaste att få igång, en grupp med idel klass musiker men framför allt en före detta gitarrist i Blood Sweat & Tears. Men ibland är inte "det självklara" så enkelt som man tror. När ni bildade denna upplaga av Made In Sweden hade ni seriösa och internationella ambitioner med gruppen eller vad det bara en hobby grej?
Georg Wadenius: Det är klart att vi från början satsade på en internationell karriär, visst var det så. Vi släppte ett nytt studio album "Where Do We Begin" (1976) och åkte sedan på en mindre turné. Efter turnén bestämde sig Tommy Körberg för att arbeta med Hasse & Tage istället, så den nya idén med Made In Sweden rann tyvärr ut i sanden.
Made In Sweden 1976 från vänster: Georg Wadenius, Tommy Körberg,
Wlodek Gulgowski, Vesa Altonen och Pekka Pohjola.
Under våren vintern 2015 turnerade "Jojje" Wadenius med två olika gruppkonstellationer, den ena gruppen går under namnet Cleo och består av trummisen Per Lindvall, basisten Lars Danielsson och Jesper Nordström på keyboard. Den andra gruppen går under namnet TNC (The New York Connection), som egentligen är Cleo fast utökat med tidigare Blood Sweat & Tears medlemmarna Lou Marini Jr, och trumpetaren Lew Soloff som tyvärr avled den 8 mars 2015. Jag tar mig ändå friheten och frågar "Jojje" om vi får höra mer från de två grupperna i framtiden?
Georg Wadenius: Visst, vi fortsätter att spela med Cleo bandet och vi hoppas kunna spela in en tredje platta någon gång under våren 2016. Förutom Cleo gör jag konserter med barn låtarna från albumen "Goda' goda' och ett annat barn album jag spelade in 1999 och som heter "Zzoppa". På "Zzoppa" har jag skrivit musiken till Kenneth Gärdestads texter, även med detta album lyckades vi få en grammis för bästa barn album 1999. När vi är inne på barn musik spåret så har jag också på gång - en musikal, "Bakgårdens Orkester", förutom det också en bok/CD med tonsättningar av Lotta Olssons texter. Jag spelar och gör också kyrkonserter med gruppen Trio X (Lennart Simonsson/piano, Per Johansson/bas och Joakim Ekberg/trummor). Musiken är baserad på materialet från albumet "Psalmer".
CLEO/TNC från vänster: Jesper Nordström, Lars Danielsson,
Lou Marini Jr, Georg Wadenius, Lew Soloff och Per Lindvall.
Slutligen och trots att åren har gått så tycker jag personligen (jag kanske är lite tjatig) att Mirror Image håller fortfarande med kul blåsarrangemang, bra sångare, bra låtar och att det är ett väldigt tidstypiskt album. Vad tycker du själv om albumet "Jojje"?
Georg Wadenius. Jag kan inte så här på rak arm komma ihåg något specifikt om just "Mirror Image". Jag har alltid haft svårt att "lyssna tillbaka" med undantag av ett par saker jag gjort, men så är det väl och jag tittar mer framåt än bakåt.
Sammantaget om perioden Wadenius/Fisher eran är att Blood Sweat & Tears vitaliserades ordentligt när den nya sångaren Jerry Fisher anslöt gruppen samtidigt som "Jojje" Wadenius. Det blev mer tyngd och enligt mina åsikt mycket bättre och ballare låtar, enkelt uttryckt. Jerry Fishers tunga rock/blues/jazz röst ställt mot bland andra "Jojjes" fenomenala gitarrspel, inget ont om Steve Katz men med "Jojje" fick gitarren en mer central roll i Blood Sweat & Tears.
Fler artiklar finns på
www.galowspole.blogspot.com
